Navigation Menu+

Jag är förtjust i rosmarin!

Postad på 16/mar/2010 i Floran på Salentohalvön, Intressant i övrigt

Den första gången som jag såg och kände doften av rosmarin inleddes en mycket lång, ljudlig serie av ljud som ”ooohh!” som vanligtvis och hejdlöst är mitt privilegium vid alla mina botaniska upptäckter.

Jag pratar inte om de plantor man handlar i snabbköpet och inte heller om de vackra små sammansatta och användbara plantor som man odlar i köksträdgården nära köksdörren för att smaksätta steken och stekt potatis.

Jag har upptäckt ”la rugiada da mare” (ros marini), den ursprungliga, i vår närmiljö och jag kände inte till dess existens.

En spännande upptäckt för mig, något som bara salentinarna känner till.

Sanddynerna, formade av vinden, som kallas marzolino vid denna tid, är täckta med en glänsande grön, tät, kompakt och väldoftande växtlighet. Stora växter, mycket stora, är böjda av vinden och täckta med en myriad av små himmelsblå blommor på våren.

Kustlinjen, som ansluter till Mancaversa Regionala Park är din egen vid denna tid på året och man tillåter sig att bli omtumlad av vinden och havet och återvänder hem med glasögonen immiga från saltstänk och med lungorna fyllda av vinden från havet.

Om man vill ta en promenad och även göra en kulinarisk vinst förutom den fysiska, återvänd med späda blad för att göra en spontan saltblandning på rosmarin, några blad av myrten och en näve timjan (man finner allt på platsen) och lägg de små bladen väl sköljda och torkade i en stadig matberedare med mycket grovt salt. Detta aromatiska salt som med fördel används för att smaksätta kött eller fisk är användbart till dess att innehållet i burken är slut, eftersom salt bibehåller doften av kryddor oförändrad.