Navigation Menu+

Paradiset är en trädgård

Postad på 30/Nov/2011 i Floran på Salentohalvön, Intressant i övrigt

Detta uttryck i sig borde vara uppenbart avväpnande, det självklara beviset, som sagt: trädgården är en trädgård.

Paradis: pairi (omkring) daeza (mur) är, på fornpersiska, just, trädgård.
Därefter har ordet flyttat och under resan har betydelsen förändrats till att bli mera krävande.
Men vad är mera paradisiskt än denna lilla, despotiska handling att skapa en omgivande mur?

Ingenting är mera onaturligt än denna skenbara naturlighet.

Utformningen av en trädgård är ett intellektuellt spel där man förställer sig och konstruerar färger, former, ljus, väderlek, gör associationer till möjliga förslag.
Partituren inom vilken man skriver denna musik anger jorden, vattnet, solen, klimatet, vindarna och väderstrecken.

Och tiden kommer, obevekligt, att avslöja felen.

I mitt eget lilla paradis, som nyligen skapats, bestämde jag mig för en jordmån blandad med röd jord och sand för att få en dröm av medelhavsnatur att växa här.

Kvitten: äpplen och de är redan i blom, bananträden håller på att återhämta sig från vinterdvalan och jasminerna doftar.

Vildväxande aromatiska och doftande växter i Salento är ”il tessuto”. Växterna är anspråkslösa och talrika.

När jag samlade timjan träffade jag på kyndel, rosmarin, salvia. Lavendel är de som finns vid havskusterna och blommar om sommaren: ”la marocchina lavandula x christiana, la provenzale Pierre Grosso och Hidecote Geant”.

Matthiola bicornis, lövkoja med en intensiv doft om natten, de små irisväxterna (gyandrirssisyrichium), sandliljor, vilda orkidéer, ”i cisti”, de underbara små intensivt blåvioletta ”alkanna tincoria” ger en uppvisning i behagfullhet men är förbisedda i Salento.