I november blommar rosorna

I mitten av november: rosorna står i blom. Det räckte med en promenad med Marisa, här i Mancaversa, på vår gata och i närområdet, för att ta foton till denna artikel. Vi har kommit in i den ”gröna” årstiden (i Salento finns det två årstider!): efter de första regnen i oktober har trädgårdarna och fälten fått andan tillbaka. Efter den långa ”gula” årstiden (från maj till september) i vilken solen slutligen har torkat ut varje grässtrå, har nu växterna åter börjat le.

Rosorna, efter den vackra blomningen i maj, har inlett en period av dvala och uppehåll i växandet.
Likt vintern på annat håll, är här i Salento, sommaren den mest stränga årstiden: mycket sol och inget regn. Med de första korta och häftiga regnen väcks allt till liv på nytt: det är den milda sommaren vid Sankt Martino (se artikel) för landsbygden men också för trädgårdarna.
Rosorna deltar i miraklet och varje år förvånas jag över hur vackra och ihärdiga de är i denna årstid. Dessa klimatiska betingelser (från början av oktober och hela november) blev förträffligt beskrivna av Tomasi di Lampedusa i Leoparderna (han syftar på sitt Sicilien men är i lika hög grad tillämpligt på Salento): ”Regnet har kommit, regnet har gett sig iväg; och solen har återtagit sin tron som en enväldig kung, som avlägsnad för en vecka på barrikaderna av undersåtarna, återvänder för att härska argsint men återhållet enligt konstitutionella handlingar. Värmen piggade upp utan att bränna, ljuset var maktfullkomligt men lät färgerna överleva, och från marken stack klöver och mynta försiktigt upp, …”

Jag tillägnar Yvonne, en kär väninna och översättare till svenska av dessa artiklar, denna virtuella bukett av rosor, plockade i Mancaversa, en vacker morgon i mitten av november.